De som står helt stilla, alldeles tysta

Jag tror att många av oss, åtminstone har jag varit i några situationer där jag stått alldeles tyst medan någon har blivit mobbad. Jag var helt enkelt för rädd för att säga ifrån då jag själv inte ville bli utsatt. På ett sätt kan jag förstå att jag gjorde så, på den tiden för längesedan då jag var osäker och ängslig utav mig. Jag hade inte kraften eller modet att stå emot. Dock fick jag alltid ont i magen när jag bara stod still, alldeles tyst och tittade på.

I boken Levd demokrati? Skola och mobbning i ungdomars liv skriver de om just den här typen av situationer, där någon mobbas och det finns de som bara ser på, utan att ingripa.
Ekerwald & Säfström menar att detta är en typ av vardagsterrorism som finns i skolan. Att eleverna är rädda och känner sig pressade till att göra/gå med på saker, för att de är rädda att själva bli utsatta för mobbningen om de inte gör som de har blivit tillsagda. Det är inte lätt att stoppa en mobbare och det kan vara lättare att stoppa en mobbare om det är flera som vågar säga ifrån och inte bara en. Att bara försöka sträcka ut en hand till den som blir mobbad kan verkligen göra skillnad och underlätta den mobbades liv (Ekerwald & Säfström, 2012, s.103-104). Hur skulle ni som lärare försöka lösa/hantera problemet om en elev i klassen blir utfryst och mobbad?

Ekerwald, H. & Säfström, C. (2012). Levd demokrati?: skola och mobbning i ungdomars liv. (1. uppl.) Stockholm: Liber.


Inlägget är skrivet av: Lina Karlsson

Konflikthantering

Referenser:

Skolverket (2012). Arbete mot diskriminering och kränkande behandling: Skolverkets allmänna råd. Stockholm: Skolverket. (Pdf).

Skolverket (2013). Kränkningar i skolan: Analyser av problem och lösningar. Stockholm: Skolverket (Pdf).

Höiby, H (2002). Mobbing kan stoppas!. Borås: Sveriges utbildningsradio AB.



Medverkande: Charlotte Larsson, Malin Andersson (Orust, distans)

Myter om mobbning

Fortsättning följer...

Referenser:

Skolverket (2012). Arbete mot diskriminering och kränkande behandling: Skolverkets allmänna råd. Stockholm: Skolverket. (Pdf).

Skolverket (2013). Kränkningar i skolan: Analyser av problem och lösningar. Stockholm: Skolverket (Pdf).


Höiby, H (2002). Mobbing kan stoppas!. Borås: Sveriges utbildningsradio AB.



Medverkande: Charlotte Larsson, Malin Andersson (Orust, distans)

Podcast

Hej,

Här kommer fortsättningen på vår gestaltning.

Källor:

Thors, C. (2007). Utstött -  en bok om mobbning. Stockholm: Lärarförbundets förlag. s. 67-68, s. 48-50

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket

Trevlig helg önskar Sara, Lina och Sari

Pojken August

 

Inspiration och kopplingar:
Thors, C. (2007). Utstött- en bok om mobbning. Stockholm: Lärarförbundets förlag. s.64 samt s.49

Medverkande:
Sari Savinen Andersson
Sara Fredriksson
Lina Karlsson

Min arga röst

Efter att ha läst boken Den vänliga maktutövningens regim har tankarna kring maktutövning och beteende bland oss lärare blossat upp mer och mer.
När jag tänker tillbaka till min egna skoltid så minns jag vissa lärare som alltid lät så stränga oavsett hur man själv betedde sig. Jag undrar om de verkligen var så arga hela tiden, eller om det var just vår klass som var så stökig?

Författaren till boken tar upp just detta, att vissa lärare inte uppfattar sig själva som att de lät så arga eller stränga och att de ibland skyller över det på eleverna, att de kan vara extra känsliga och därför uppfattat läraren som sträng. Det kan bli problem när inte lärarna är medvetna om hur eleverna tolkar deras beteende. Finns det några konkreta förslag på hur man som lärare kan göra för att tänka sig för hur man kan upplevas och uppfattas inför sina elever?

Jag tänker även på maktutövningen och kontrollen man har i klassrummet. Lärare använder gärna sina arga eller stränga röst för att få uppmärksamhet eller för att överrösta klassen. Boken tar upp att eleverna måste kunna känna igen lärarens auktoritet utan att läraren ska behöva låta arg eller skrika. Författaren menar att eleverna ska kunna känna igen tecknen hos läraren när denne är arg och förstå detta utan att läraren faktiskt ska behöva säga ett enda ord.
För att inte bli överkörd som lärare så måste man kanske ibland ta till vissa kontrollerande maktutövningar, det har jag märkt tydligt när jag själv jobbat som vikarie. Men borde man inte som lärare kunna gå igenom med sina elever vilka tecken man har vid olika situationer för att undvika missförstånd? Eller är det något som eleverna ska lära sig under tiden, trots att det kan komma och krävas en del missförstånd?

/Sari Savinen

Bartholdsson, Åsa (2008) Den vänliga maktutövningens regim – om normalitet och makt i skolan.

Ett litet lästips

Jag vill dela med mig av en jättebra och intressant blogg som jag varit inne och läst en del på och fått bra tips ifrån. Den rör grundskolans alla år men är främst inriktad på mellanstadieåren. En duktig tjej som skriver bloggen för att lära och utveckla och  den ger som sagt mycket intressanta infallsvinklar.

https://thereselinner.wordpress.com

Normalitet i dagens skola?

Här är mina tankar och funderingar efter att ha läst boken Den vänliga maktutövningens regim – om normalitet och makt i skolan.

Jag upplever i dagens skola att fler elever är omotiverade och hellre fokuserar på annat, ifrågasätter mer och har lätt för att säga emot läraren. Detta är något jag tänkte mycket på medan jag läste och det känns som de blir vanligare och vanligare. Jag undrar vad detta beror på? Beror det på den tid vi lever i?

Författaren menar att normalitet inte är något givet, utan något man lär sig. Normalitet bygger på det som är mest vanligt eller mest typiskt för den tiden vi lever i. Ålder är också något som utgör föreställningar om normalitet. Därför tänker jag att normaliteten hos vuxna kanske skiljer sig från normaliteten hos de unga. Då undrar jag om normaliteten i de ungas värld idag är att man sätter sig emot eller ifrågasätter lärare och vuxna? Detta är kanske något som dagens vuxna inte vet hur de ska hantera? Eller används fel elevsocialisation, maktrelation, styrningsteknik eller läroprocesser i skolan?

Boken tar upp vad skolans styrdokument säger om skolans relation till det omgivande samhället. Där framstår det att skolan ska vara något som ligger före samhället där personer med hög ålder ska fostra dem med låg ålder till framtidens vuxna. Då undrar jag om det kan vara så att dagens skola faktiskt ligger efter samhället? I boken tas begreppet socialisation upp som innebär att befinna sig i invecklade och parallella processer, en obruten livslång process där förståelsen av normer, erfarenheter och relationer sätts samman. Anna Laerke menar att om man ser barnen som aktörer, inte enbart som passiva mottagare av innehållet, blir det möjligt att se på mötet mellan barn och vuxna som en ömsesidig påverkan och positionering av varandra. I skapandet av den normala eleven i skolan skapas också den normala läraren. Skulle detta kunna vara ett bra sätt att försöka ligga före samhället och på så sätt förstå dagens elever på ett bättre sätt?

/Sara Fredriksson

Bartholdsson, Åsa (2008) Den vänliga maktutövningens regim – om normalitet och makt i skolan.

Vad är demokrati?

Den här veckan har jag läst Levd demokrati? – Skola och mobbning i ungdomars liv.
Författarna har intervjuat elever och frågat dem vad de anser att demokrati är och betyder.
En elev tyckte att demokrati var ett överskattat ord, ett ord som sattes in bara för att t.ex. något ska låta finare, den här eleven hade ”Vi gör det för demokratins skull” som exempel.
En annan elev tyckte att demokrati var mer än att lägga en lapp i en låda. Ytterligare en elev ansåg att demokrati var en typ av ett samarbete, där alla ska försöka att komma överens, att så många som möjligt ska ha det bra.

Hur ser våra elever på demokrati? Är det omröstning, handuppräckning, lägga en lapp i en låda som är demokrati i klassrummet? Kan en lärare vara helt demokratisk? Jag tänker då att vi lärare ska behandla alla elever lika, men alla elever är inte lika? Snarare tvärtom. Är det då ett demokratiskt förhållningssätt att behandla eleverna utefter deras förutsättningar?
Vad tycker ni?

//Lina

Alla vet vad ett barn är, men ingen vet vad det kan bli.

Här är mina tankar på boken lyssnandets pedagogik som under läsningen gett mig många intressanta funderingar. Jag har bland annat insett att ifrågasättande och reflektion över de val man gör är otroligt viktigt. I boken hade pedagogerna många gånger gjort ”roliga saker” med barnen men inte diskuterat vilka värden som låg till grund för de valen. Med en pedagogisk dokumentation startade en gemensam reflektion. Syftet var inte att hitta en sanning, utan att öppna upp för vidare tankesätt och fler möjligheter. 

Jag tänker t.ex. på våra lärande samtal i grupperna. I boken menar de att samtal för utveckling inte behöver innebära att man reflekterar tillsammans för att samtalet ska mynna ut i delad gemensam förståelse, utan att olikheterna får vara en tillgång. Att det centrala istället är att ge en eller flera möjliga tolkningar eller förståelsebidrag av den frågeställning vi har framför oss. Om vi bara får veta vad som är "rätt", stoppar ju den egna tankeverksamheten. Jag behöver inte tänka ut eller vidareutveckla, jag har ju redan svaret framför mig.

Jag håller med författaren att det är viktigt man vågar vara självkritiskt granskande, öppna upp för vad saker och ting kan bli. Snarare än att tro att vi måste byta sätt att tänka mot ett annat. De nämner att detta ger en levande process. ”Alla vet vad ett barn är, men inte vad det kan bli”, kloka ord som genomsyrar boken och möjligheterna känns oändliga. 

Den friheten som de reflekterande samtalen innebär, gör mig också fundersam. Det är förstås väldigt utvecklande och motiverande att jobba på det här sättet, men kan man jobba ämnesspecifikt på det sättet. Det kanske är just tolkningar och andras förståelse som man vill lyfta fram, inte att peka på vad som är rätt eller fel specifikt. Att samtala för en djupare förståelse. 

Vad jag har upplevt ute i verksamheten är att det är lite ”farligt” när eleverna har fel uppfattning eller ”fel kunskap” om något, just för att det blir svårt att bryta loss från den gamla kunskapen när den blir den enda sanningen. Självklart skall man inte befästa "fel" kunskaper, men att istället för att möta eleverna med endast rätt eller fel, jobba vidare med elevens förståelse av något för att hamna rätt. Alla tänker ju olika och man behöver ha ett hum om hur en elev förstår och lär sig för att nå dem. Inte bara svara ja eller nej. Jag har märkt själv att t.ex. gruppindelningar och att samtala i grupp ger mycket. Men skulle man kunna arbeta så vid ämnesspecifik undervisning eller är det isolerat till t.ex. värdegrundsfrågor och specifika diskussions ämnen? Hur tänker ni kring detta? Finns det något annat ni kommer att tänka på?

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi.(2006). Lyssnandets pedagogik.

Hans Rosling

Ikväll kl 19.35 på Kunskapskanalen går en dokumentär om Hans Roslings föreläsning om framtidens statistik. En väldigt intressant dokumentär som är sevärd. Använde den i undervisning förra våren, visserligen i en årskurs 9 men är nyttigt för alla att se och kanske kan vara användbar i undervisningen även för våra åldrar, förenklat! Missar ni ikväll finns den även på urplay.se

// Sari

En bra ledare?

Vad är det som utmärker en bra ledare egentligen?
Genom de korta videorna vi såg som handlade om ledarskap diskuterade vi om vad vi egentligen anser vara en bra ledare.
Vi var lite oense på vissa punkter men vi var överens om att en bra ledare bör se sig som delaktig i sin grupp/lag/team/klass. Att se det som en helhet, att både eleverna och lärarna är i samma team.
Vi kom även fram till att man måste tro och lita på sitt team, det är svårt att leda någon om man inte satsar fullt ut och tror på sitt team.

Struktur och individanpassning är också viktigt när det gäller gott ledarskap, det är viktigt att se och lyssna till varje individ. Känner sig eleven värdefull kan de även känna att undervisningen är värdefull. Det svåra är bara hur ska man nå ut till varje elev och känna sig tillräcklig?

En bra ledare ska även öka motivationen hos sitt team och genom att integrera eleverna i klassrummet med regler, undervisning och arbetssätt kan leda till att motivationen ökar. Finns det fler sätt att låta eleverna vara delaktiga och få upp motivationen?

Bloggen och vi som gör inlägg

Tanken med den här bloggen är att vi ska dela med oss av våra diskussioner och funderingar kring läraryrket, men fokus ligger på den litteratur vi ska läsa i pågående kurs. Vi är studenter med inriktning år F-3 samt 4-6.


Sara Fredriksson
- Jag är 22 år, bor i Årjäng tillsammans med min sambo. Jag går grundlärarprogrammet 4-6 och tillhör Karlstad lärcentrum. På fritiden gillar jag att träna och umgås med vänner och familj.

Malin Andersson
- är 25 år och kommer ifrån Strömstad. Går grundlärarprogrammet F-3 på Karlstads universitet via lärcentra Orust. Några av mina större intressen är musik och data samt diverse spel. På fritiden sjunger jag i ett lokalt band.

Sari Savinen Andersson
- Jag kommer från Karlskoga och går grundlärarprogrammet 4-6 och tillhör Karlstad lärcentrum. Jag är 25 år och jobbar extra som lärare på en högstadieskola med MA/NO som ämnen. På fritiden tycker jag om att träna och träffa vänner.
       
Vincent Persson
- kommer från Borlänge men bor nu i Karlstad med min flickvän och våra hundar. I Karlstad går jag grundlärarprogrammet 4-6. Jag är inne på min sjätte termin och trivs jättebra. Mina intressen är dykning, djur och att resa.

Charlotte Larsson
- är 33 år gammal och bor på Hönö i Göteborgs norra skärgård. På fritiden tycker jag om att umgås med min familj, min man och våra två barn 8 och 10 år gamla samt vår franska bulldog. Utöver mina studier i grundlärarprogrammet f-3, arbetar jag halvtid i en årskurs ett.

Lina Karlsson 
- är 25 år och kommer ifrån Karlstad. Jag läser grundlärarprogrammet 4-6 på Karlstads Universitet. När jag inte pluggar och sliter brukar jag vikariera på Stodeneskolan i Karlstad där jag trivs otroligt bra. Jag umgås även mycket med min familj och vänner på fritiden.