Här är mina tankar på boken lyssnandets pedagogik som under läsningen gett mig många intressanta funderingar. Jag har bland annat insett att ifrågasättande och reflektion över de val man gör är otroligt
viktigt. I boken hade pedagogerna många gånger gjort ”roliga saker” med barnen men inte
diskuterat vilka värden som låg till grund för de valen. Med en pedagogisk dokumentation startade en gemensam reflektion. Syftet var inte att
hitta en sanning, utan att öppna upp för vidare
tankesätt och fler möjligheter.
Jag
tänker t.ex. på våra lärande samtal i grupperna. I boken menar de att samtal för utveckling inte behöver
innebära att man reflekterar tillsammans för att samtalet ska mynna ut i delad
gemensam förståelse, utan att olikheterna får vara en tillgång. Att det
centrala istället är att ge en eller flera möjliga tolkningar eller förståelsebidrag
av den frågeställning vi har framför oss. Om vi bara får veta vad som är "rätt", stoppar ju den egna tankeverksamheten. Jag behöver inte tänka ut eller vidareutveckla, jag har ju redan svaret framför mig.
Jag håller med författaren att det är viktigt man vågar vara självkritiskt granskande, öppna upp för vad saker och ting kan bli. Snarare än att tro att vi måste byta sätt att tänka mot ett annat. De nämner att detta ger en
levande process. ”Alla vet vad ett
barn är, men inte vad det kan bli”, kloka ord som genomsyrar boken och möjligheterna känns
oändliga.
Den friheten som de reflekterande samtalen innebär, gör mig också fundersam. Det är förstås väldigt utvecklande och motiverande att jobba på det här sättet, men kan man jobba ämnesspecifikt på det sättet. Det kanske är just tolkningar och andras förståelse som man vill lyfta fram, inte att peka på vad som är rätt eller fel specifikt. Att samtala för en djupare förståelse.
Vad jag har upplevt ute i verksamheten är att det är lite ”farligt” när eleverna har fel uppfattning eller ”fel kunskap” om något, just för att det blir svårt att bryta loss från den gamla kunskapen när den blir den enda sanningen. Självklart skall man inte befästa "fel" kunskaper, men att istället för att möta eleverna med endast rätt eller fel, jobba vidare med elevens förståelse av något för att hamna rätt. Alla tänker ju olika och man behöver ha ett hum om hur en elev förstår och lär sig för att nå dem. Inte bara svara ja eller nej. Jag har märkt själv att t.ex. gruppindelningar och att samtala i grupp ger mycket. Men skulle man kunna arbeta så vid ämnesspecifik undervisning eller är det isolerat till t.ex. värdegrundsfrågor och specifika diskussions ämnen? Hur tänker ni kring detta? Finns det något annat ni kommer att tänka på?
Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi.(2006). Lyssnandets pedagogik.
Jag tror, precis som du nämner, att det finns mycket att hämta utifrån reflekterande och lärande samtal. Genom detta kan man se andras synvinklar och perspektiv, lösningar och resonemang som man själv kanske inte tidigare tänkt på. Men det kräver ju också att man ständigt övar sig på att samtala så att man verkligen kan ta in vad övriga som är delaktiga i samtalet har att säga. Det är ju väldigt lätt att man som sagt är låst vid sin åsikt eller förståelse och inte är öppen för att ta in vad någon annan säger. Ser man till att arbeta med detta dagligen, där man ständigt samtalar om saker man arbetar med eller som händer, så tror jag att det finns mycket att hämta. Tror att det definitivt är enklare att arbeta med samtal på detta sätt gällande exempelvis värdegrundsfrågor, men tror även att det med fördel går att göra gällande ämnesspecifik undervisning. Visst finns det många gånger ett "rätt" svar, men resonemangen och tankarna kring hur man kommit fram till "rätt", eller "fel" svar kan innehålla mycket värdefull information och kunskap även det.
SvaraRaderaJag tänker arbsolut att man kan arbeta ämnesspecifikt genom gruppindelningar och att samtala i grupp. Låt oss ta exempelvis matematik och problemlösning som ett exempel. Här skulle eleverna kunna delas in i grupper där de gemensamt diskuterar olika problemlösningar inom ämnet matematik. En bra tanke kan vara problemlösningar som kan ha olika lösningar. Eleverna får diskutera sig fram till lösningar för att sedan jämföra och diskutera det med andra gruppers förslag till deras lösningar på samma problemlösningar. I dessa samtal får elever tillgång till andras sätt att tänka, reflektera över sitt eget och andras sätt, ett synliggörande att det finns olika sätt att lösa problemen på där det inte finns något rätt eller fel utan man kan göra på olika sätt. Ibland kanske det finns ett rätt svar men det finns olika vägar att nå fram till det svaret.
SvaraRaderaDet är väldigt intressanta tankar och funderingar som du väcker med detta blogginlägg. Jag håller absolut med dig om att det är svårt att tillämpa denna teknik när det kommer till mer ämnesspecifik kunskap, eftersom det då ofta finns ett tydligt rätt respektive fel svar på frågan eller problemet. Jag tror dock samtidigt, likt föregående skribent, att det absolut är möjligt att genomföra, genom att till exempel samtala och ta del av andras resonemang och tankar kring lösningar och svar. Jag tror också, som du nämner i inlägget, att samtal i grupp kan vara en bra lösning för eleverna att ”hitta rätt” eftersom de då ges möjligheten att just lyssna på och ta del av, inte bara hur läraren, utan även hur andra elever tänker och resonerar kring olika lösningar. Detta tror jag även kan vara ett bra sätt för eleverna att skapa en ökad förståelse för en lösning eller ett svar. De får då ta del av flera olika förklaringar och metoder för hur andra elever tänker och hur de löser problemet, vilket i vissa fall kanske kan vara lättare för eleven att förstå och relatera till, än vad lärarens förklaringar ibland kan vara.
SvaraRaderaVidare tror jag även att man, genom att försöka bygga vidare på elevens egen förståelse, kan minska elevens känsla av att ha ”fel” eller att ha ”misslyckats”, eftersom eleven då får utveckla sina egna tankar, resonemang och kunskaper för att slutligen, på egen hand, komma fram till det ”rätta” svaret eller lösningen. Detta gör, enligt min mening, att ”misslyckandet” inte blir lika utmärkande för eleven. Jag tror även att när man själv får söka sig fram till det rätta svaret så blir lärdomen djupare och förståelsen mer befästad än då man endast tilldelas raka rätt eller fel.
Tack för ett mycket intressant och givande blogginlägg!
/Jennifer
Jag tror absolut att man kan ha liknande diskussioner inom flera ämnen. Kanske man startar upp ett arbetsområde inom t.ex. religion med att diskutera vad religion är. Min upplevelse är att detta även är ett bra sätt att arbeta med läsförståelse. Om man börjar högläsningen varje dag med att göra förutsägelser så kan eleverna diskutera utan att ha varken rätt eller fel, men de behöver samtidigt göra kopplingar till vad som hänt tidigare i boken. På liknande sätt kan man prata om de olika karaktärernas personlighet m.m.
SvaraRadera// Charlotte.
Jag tror också att det går att ha samtal som grupp när det gäller ämnesspecifika ämnen. Men håller med om att det kan vara svårt eftersom det, som Natalie nämner, oftast finns ett "rätt" svar. Jag tror att vi som lärare många gånger kan vara rädda för att de ska komma fram till "fel" svar och då kanske inte veta hur vi ska "omvända" det svaret. Det jag tänker är att det beror lite på vilket ämne vi väljer att ha dessa samtal i, vissa är svårare än andra.
SvaraRaderaSäg att vi jobbar med hållbar utveckling, då kan jag tänka mig att det är ett bra läge för samtal som grupp. Att samtala om hur vi gör hemma, varför vi gör på detta sätt och vart allt tar vägen. Då får eleverna dels ta del av varandras vardag och dels ta del av deras reflektioner kring dessa val och vad som händer med allt i miljön.
Att få fram dessa reflekterande samtalen tror jag är väldigt viktigt. Och då för att ta tillvara på tillfället, att visa eleverna att det inte alltid bara finns ett "rätt" svar. Jag tror som du skriver i ditt inlägg Malin, "att olikheterna får vara en tillgång".
/Sophie
Jag tycker det är bra och viktigt att "fel" svar kan få komma fram och att eleverna får testa om "fel" svar kan bli rätt. På så sätt får läraren förståelse för hur eleven har tänkt för att komma fram till fel svar och eleven får även förståelse för när han eller hon gör fel och hur de ska tänka för att få fram rätt svar, detta gäller väl kanske först och främst i matten tänker jag. Tanken är väl mest att man ska vara tydlig med att man FÅR svara fel och det är inget konstigt med det, alla lär sig av sina misstag.
SvaraRaderaJag tror det är bra att samtala och föra dessa typer av samtal i de flesta ämnena, just för att se olika perspektiv på saker och ting samt få en bättre förståelse för varandra eller ämnet. Kanske kan man använda dessa samtal då man jobbar med något som inte är så självklart rätt eller fel, det går nog att få in på något sätt i varje ämne. Jag tror det är bra för eleverna att träna på detta för att kunna "byta ut sina glasögon" ibland..Enligt mina erfarenheter har många elever i tidig ålder väldigt starka uppfattningar om olika saker, därför tror jag det kan vara bra att bryta loss från detta och träna på att inte se så svart eller vitt varje gång, rätt eller fel..
SvaraRaderaJag tror också att det är fullt möjligt att använda detta arbetssätt i ämnesspecifika ämnen, även om det man diskuterar har ett "rätt" och ett "fel" svar. Många gånger är ju inte svaret det mest relevanta utan vägen dit, och jag tror att det är viktigt att eleverna lär sig att sätta ord på sina tankar. I matten ser man ofta elever som direkt kan ropa ut svaret, men som inte alls kan förklara hur de kom fram till det när man frågar. Vi som lärare borde därför lägga mer fokus på att berömma eleverna för deras resonemang snarare än rätta svar.
SvaraRaderaSen är det klart att vi måste vara med och styra deras tankar ibland, om vi märker att de är helt ute och cyklar, men man ska nog i den mån det går försöka undvika att säga att eleven tänker fel.