De som står helt stilla, alldeles tysta

Jag tror att många av oss, åtminstone har jag varit i några situationer där jag stått alldeles tyst medan någon har blivit mobbad. Jag var helt enkelt för rädd för att säga ifrån då jag själv inte ville bli utsatt. På ett sätt kan jag förstå att jag gjorde så, på den tiden för längesedan då jag var osäker och ängslig utav mig. Jag hade inte kraften eller modet att stå emot. Dock fick jag alltid ont i magen när jag bara stod still, alldeles tyst och tittade på.

I boken Levd demokrati? Skola och mobbning i ungdomars liv skriver de om just den här typen av situationer, där någon mobbas och det finns de som bara ser på, utan att ingripa.
Ekerwald & Säfström menar att detta är en typ av vardagsterrorism som finns i skolan. Att eleverna är rädda och känner sig pressade till att göra/gå med på saker, för att de är rädda att själva bli utsatta för mobbningen om de inte gör som de har blivit tillsagda. Det är inte lätt att stoppa en mobbare och det kan vara lättare att stoppa en mobbare om det är flera som vågar säga ifrån och inte bara en. Att bara försöka sträcka ut en hand till den som blir mobbad kan verkligen göra skillnad och underlätta den mobbades liv (Ekerwald & Säfström, 2012, s.103-104). Hur skulle ni som lärare försöka lösa/hantera problemet om en elev i klassen blir utfryst och mobbad?

Ekerwald, H. & Säfström, C. (2012). Levd demokrati?: skola och mobbning i ungdomars liv. (1. uppl.) Stockholm: Liber.


Inlägget är skrivet av: Lina Karlsson

Konflikthantering

Referenser:

Skolverket (2012). Arbete mot diskriminering och kränkande behandling: Skolverkets allmänna råd. Stockholm: Skolverket. (Pdf).

Skolverket (2013). Kränkningar i skolan: Analyser av problem och lösningar. Stockholm: Skolverket (Pdf).

Höiby, H (2002). Mobbing kan stoppas!. Borås: Sveriges utbildningsradio AB.



Medverkande: Charlotte Larsson, Malin Andersson (Orust, distans)

Myter om mobbning

Fortsättning följer...

Referenser:

Skolverket (2012). Arbete mot diskriminering och kränkande behandling: Skolverkets allmänna råd. Stockholm: Skolverket. (Pdf).

Skolverket (2013). Kränkningar i skolan: Analyser av problem och lösningar. Stockholm: Skolverket (Pdf).


Höiby, H (2002). Mobbing kan stoppas!. Borås: Sveriges utbildningsradio AB.



Medverkande: Charlotte Larsson, Malin Andersson (Orust, distans)

Podcast

Hej,

Här kommer fortsättningen på vår gestaltning.

Källor:

Thors, C. (2007). Utstött -  en bok om mobbning. Stockholm: Lärarförbundets förlag. s. 67-68, s. 48-50

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket

Trevlig helg önskar Sara, Lina och Sari

Pojken August

 

Inspiration och kopplingar:
Thors, C. (2007). Utstött- en bok om mobbning. Stockholm: Lärarförbundets förlag. s.64 samt s.49

Medverkande:
Sari Savinen Andersson
Sara Fredriksson
Lina Karlsson

Min arga röst

Efter att ha läst boken Den vänliga maktutövningens regim har tankarna kring maktutövning och beteende bland oss lärare blossat upp mer och mer.
När jag tänker tillbaka till min egna skoltid så minns jag vissa lärare som alltid lät så stränga oavsett hur man själv betedde sig. Jag undrar om de verkligen var så arga hela tiden, eller om det var just vår klass som var så stökig?

Författaren till boken tar upp just detta, att vissa lärare inte uppfattar sig själva som att de lät så arga eller stränga och att de ibland skyller över det på eleverna, att de kan vara extra känsliga och därför uppfattat läraren som sträng. Det kan bli problem när inte lärarna är medvetna om hur eleverna tolkar deras beteende. Finns det några konkreta förslag på hur man som lärare kan göra för att tänka sig för hur man kan upplevas och uppfattas inför sina elever?

Jag tänker även på maktutövningen och kontrollen man har i klassrummet. Lärare använder gärna sina arga eller stränga röst för att få uppmärksamhet eller för att överrösta klassen. Boken tar upp att eleverna måste kunna känna igen lärarens auktoritet utan att läraren ska behöva låta arg eller skrika. Författaren menar att eleverna ska kunna känna igen tecknen hos läraren när denne är arg och förstå detta utan att läraren faktiskt ska behöva säga ett enda ord.
För att inte bli överkörd som lärare så måste man kanske ibland ta till vissa kontrollerande maktutövningar, det har jag märkt tydligt när jag själv jobbat som vikarie. Men borde man inte som lärare kunna gå igenom med sina elever vilka tecken man har vid olika situationer för att undvika missförstånd? Eller är det något som eleverna ska lära sig under tiden, trots att det kan komma och krävas en del missförstånd?

/Sari Savinen

Bartholdsson, Åsa (2008) Den vänliga maktutövningens regim – om normalitet och makt i skolan.

Ett litet lästips

Jag vill dela med mig av en jättebra och intressant blogg som jag varit inne och läst en del på och fått bra tips ifrån. Den rör grundskolans alla år men är främst inriktad på mellanstadieåren. En duktig tjej som skriver bloggen för att lära och utveckla och  den ger som sagt mycket intressanta infallsvinklar.

https://thereselinner.wordpress.com