Efter att ha läst boken Den vänliga maktutövningens regim har tankarna kring maktutövning och beteende bland oss lärare blossat upp mer och mer.
När jag tänker tillbaka till min egna skoltid så minns jag vissa lärare som alltid lät så stränga oavsett hur man själv betedde sig. Jag undrar om de verkligen var så arga hela tiden, eller om det var just vår klass som var så stökig?
Författaren till boken tar upp just detta, att vissa lärare inte uppfattar sig själva som att de lät så arga eller stränga och att de ibland skyller över det på eleverna, att de kan vara extra känsliga och därför uppfattat läraren som sträng. Det kan bli problem när inte lärarna är medvetna om hur eleverna tolkar deras beteende. Finns det några konkreta förslag på hur man som lärare kan göra för att tänka sig för hur man kan upplevas och uppfattas inför sina elever?
Jag tänker även på maktutövningen och kontrollen man har i klassrummet. Lärare använder gärna sina arga eller stränga röst för att få uppmärksamhet eller för att överrösta klassen. Boken tar upp att eleverna måste kunna känna igen lärarens auktoritet utan att läraren ska behöva låta arg eller skrika. Författaren menar att eleverna ska kunna känna igen tecknen hos läraren när denne är arg och förstå detta utan att läraren faktiskt ska behöva säga ett enda ord.
För att inte bli överkörd som lärare så måste man kanske ibland ta till vissa kontrollerande maktutövningar, det har jag märkt tydligt när jag själv jobbat som vikarie. Men borde man inte som lärare kunna gå igenom med sina elever vilka tecken man har vid olika situationer för att undvika missförstånd? Eller är det något som eleverna ska lära sig under tiden, trots att det kan komma och krävas en del missförstånd?
/Sari Savinen
Bartholdsson, Åsa (2008) Den vänliga maktutövningens regim – om normalitet och makt i skolan.
Jag tror det är jättevanligt att använda ”den arga rösten” för att få uppmärksamheten. Det händer ju att man gör det även om man inte befinner sig i skolans värld skulle jag vilja påstå ;-) Men det jag funderar kring är det du skriver om att eleverna borde känna till vissa tecken hos läraren och att man ska slippa höja rösten. Självklart tror jag verkligen på detta men, precis som du skriver, hur kommer man dit? Jag funderar kring om vissa bara har en automatisk inbyggd auktoritet som gör att alla elever respekterar en från första början eller om man får sätta tydliga gränser först där man vissa gånger måste höja rösten för att allt eftersom eleverna lär känna sin lärare kunna nöja sig med mindre signaler? Jag har inte så mycket erfarenhet kring detta men det kanske någon annan har som vill dela med sig hur de jobbar? :-)
SvaraRaderaJag tycker det är intressant detta med hur man ska gå till väga för att få elevernas uppmärksamhet. Behöver man verkligen ta till en arg röst? Jag tror man behöver det ibland och sen är man ju bara människa..även som lärare. Däremot tror jag på att det går att få till sig uppmärksamhet på annat sätt från eleverna, som att skapa goda auktoritetsrelationer med eleverna som de tar upp i "Uppdrag lärare". Jag tror mycket på att skapa relationer där man respekterar varandra och varandras behov, som på så sätt kan leda till att man får den uppmärksamhet man vill ha.
SvaraRaderaTror nog att det är väldigt lätt att ta till den "arga rösten" för att överrösta klassen och få deras uppmärksamhet. Men det finns ju andra sätt också, i den klassen jag gjorde min senaste vfu och som jag även vikarierar i då och då har vi att när läraren vill ha allas uppmärksamhet så räcker läraren upp handen, och när eleverna ser detta ska de bli tysta och även de räcka upp handen så läraren vet att eleverna lyssnar och är uppmärksamma. Detta tycker jag har fungerat väldigt bra och som lärare behöver man inte säga ett ord för att få hela klassens uppmärksamhet.
SvaraRaderaMen som du skriver angående att eleverna ska känna igen lärarens signaler så gäller det nog att man pratar med dem om hur kroppsspråk och miner kan visa hur en person känner. Sedan kommer nog en del med tiden och man får räkna med missförstånd, precis som vi kan missförstå människor ibland även om vi känner dem väl :)
Vilket intressant inlägg och något som förmodligen dagligen sker ute i skolorna. Som någon skrev är det inte bara i skolorna den arga rösten tränger igenom utan den är ganska vanlig i många vardagliga situationer anser jag. Jag tror, precis som Amy var inne lite på, att vi kanske behöver lyfta känslor som uppstår i olika situationer, hur känner jag när ingen lyssnar, hur känner du när ingen lyssnar? Hur skulle du känna om vi lyssnar på dig, hur skulle jag känna om ni lyssnar på mig? Och detta handlar om att bygga goda ömsesidiga relationer tänker jag, att respektera varandra, för att undvika dessa tillfällen då den arga rösten kommer fram. Å andra sidan tänker jag att ibland kanske den måste komma fram, men att det då ska ske så pass sällan att man verkligen förstår att nu är det allvar. Fast det kanske kan finnas andra vägar för att ändå undvika den arga rösten.
SvaraRaderaJag har fått erfarenhet av en lärare i en klass som klappar sig till "tysntnad" och för att få eleverna att lyssna på henne. Hon klappar en speciell ramsa med händerna som klassen tillsammans övat in och då vet eleverna vad som gäller. En idé som går att använda sig av, sedan är det inte säkert att det fungerar i alla klasser och för alla elever.
Intressant inlägg! Jag tror också att det lätt kan bli att man tar till sin "arga röst" utan att tänka på det. Men precis som Sara skriver så funderar jag också på om man verkligen måste ta till sin arga röst för att eleverna ska uppmärksamma och lyssna till dig som lärare? Det måste finnas bättre tillvägagångssätt. Jag brukar tänka att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad och jag ogillar skarp när någon skriker eller höjer rösten åt mig. Har man som lärare en arg och tråkig attityd tror jag även att det smittar av sig på eleverna, vilket inte är bra alls.
SvaraRaderaJag tror precis som några andra redan har skrivit, att det är lätt att ta till den "arga rösten" när man vill bli hörd i klassrummet. När man gör det så tror jag att det är många elever som tappar en del av "respekten" man har för sin lärare. Jag tror hela tiden på att tala om vad man vill och förväntar sig av eleverna. Man kan absolut höja rösten utan att låta arg om det är pratigt och man vill ha alla elevers uppmärksamhet. Men jag tänker också att "arga rösten" och den "bestämda rösten" som man ibland använder är två olika röster. Sen tror jag på att man som lärare måste bygga upp ett förtroende hos eleverna genom "behandla andra som du själv vill bli behandlad".
SvaraRaderaJag tror precis som några andra redan har skrivit, att det är lätt att ta till den "arga rösten" när man vill bli hörd i klassrummet. När man gör det så tror jag att det är många elever som tappar en del av "respekten" man har för sin lärare. Jag tror hela tiden på att tala om vad man vill och förväntar sig av eleverna. Man kan absolut höja rösten utan att låta arg om det är pratigt och man vill ha alla elevers uppmärksamhet. Men jag tänker också att "arga rösten" och den "bestämda rösten" som man ibland använder är två olika röster. Sen tror jag på att man som lärare måste bygga upp ett förtroende hos eleverna genom "behandla andra som du själv vill bli behandlad".
SvaraRaderaJag tror att det i grunden gäller att skapa en bra relation till eleverna med ömsesidig respekt. Själv tar jag omedvetet till "arga rösten" ibland men också den "bestämda rösten" vilket jag anser är två olika saker. I bland blir man lite trött på att höja rösten och då brukar jag medvetet börja prata helt lugn och i normal samtalston för att se hur länge det dröjer innan de reagerar. Fungerar oftast väldigt bra. Jag tycker själv inte om när någon tjatar på mig och jag vill själv inte vara den tjatiga och arga person. Jag är en glad person och det är den sidan jag vill visa eleverna.
SvaraRaderaHåller med tidigare skribenter om att det nog är väldigt lätt att höja rösten, men också att det är skillnad på en arg och en bestämd röst. Ett bra sätt att se till sig själv och hur man agerar i klassrummet kan kanske vara att man faktiskt spelar in ett lektionstillfälle. Man får ju då möjlighet att analysera sig själv och hur man agerar i klassrummet, för många gånger gör man nog mycket omedvetet. Genom att se sig själv kan man uppmärksamma saker som man kanske inte tänkt på tidigare.
SvaraRaderaMånga intressanta tankar att läsa i kommentarerna kring detta! Jag är också inne på, som flera andra skrivit, att det först och främst är viktigt att en god relation mellan lärare-elever skapas. Man bör i ett tidigt skede diskutera i klassen kring respekt, bemötande och kommunikation. Läraren kan tillsammans med eleverna komma överens om olika sätt för att påkalla uppmärksamhet utan att behöva använda en arg eller hög ton. Att t ex klappa i händerna eller räcka upp handen, som någon nämnde ovan är bra exempel, just det med handuppräckningen är något jag sett fungerat. Jag tror man som lärare bör vara försiktig med att använda en hög/arg röst och bara göra det i undantagsfall, annars kan det nog lätt bli en dålig vana där eleverna mer eller mindre förväntar sig att läraren ska överrösta för att få uppmärksamhet och så kan det förstås även skapa en hög ljudnivå om eleverna tar efter samma beteende.
SvaraRaderaSom tidigare har sagts är det nog rätt vanligt med "arga rösten" tyvärr. Jag själv tror inte att det i längden är något bra sätt för att få elevernas uppmärksamhet/respekt på. Som Nathalie skriver är det en skillnad på en arg och en bestämd röst vilken jag tror eleverna lätt kan skilja på.Att gemensamt bestämma tecken i klassrummet är ett bra sätt tycker jag samtidigt som blir det blir ett trevligare klassrum utan "arga rösten".
SvaraRaderaJag tror inte att det finns något sätt som fungerar i alla klasser och med alla elever, dock tror jag man kan hitta en strategi som fungerar med de allra flesta. Jag tror att det viktigaste är att man när man väl hittat den metod man tror på och är bekväm med sedan är konsekvent; d.v.s. det gäller att köra samma race och inte tappa tålamodet och ta till "arga rösten" ens om man håller på att bli så galen på ungarna att man helst vill kasta ut dem med huvudet före (vilket kan vara lättare sagt än gjort...).
SvaraRaderaAtt ta till den arga rösten fungerade inte för mig. Jag hade tänkt att börja sjunga istället för att påkalla uppmärksamhet och ta en ballad från någon musikal. Det hade nog fungerat bättre. ;-) Jag känner mig bekväm med att sjunga och det ger mig även ett lugn om jag är nervös och andningstempot saktar ner. Vissa elever kanske skrattar men jag ska faktiskt ta och prova nästa gång det inte fungerar då jag är vikarie. Undrar vilken reaktion jag får?
SvaraRaderaJag älskar ditt svar Eva-Lena :) Jag ska nog också ta efter ditt tips :)
RaderaHaha, ja det låter som ett bättre alternativ. Prova det och tala om hur det gick:) Dessvärre är jag inte bekväm med att sjunga:(
RaderaDen arga rösten funkar inte för mig heller, men däremot den bestämda. Både mina VFU-elever och mina barn påstår att jag inte har förmågan att bli arg. Men när jag blir bestämd hörs det på rösten och hela kroppspråket blir bestämt och stelt. Min LLU-are körde med att stå helt tyst och markera med kroppsspråk att hon var arg, det blev knäpptyst väldigt fort kan jag säga. Så visst man behöver inte använda den arga rösten.
SvaraRaderaVilket intressant inlägg och något som dagligen sker ute i skolorna. Under min första vfu period kände jag ganska snabbt att jag hade svårt att ta till en arg röst. Det var verkligen inte jag. Längre in i utbildningen & under min andra vfu hade jag fortfarande inte förstått mig på "arga rösten". Idag känner jag "varför använder man arga rösten egentligen? Finns det inga bättre sätt att fånga elevernas uppmärksamhet på?" Svaret på det är jo, det finns det absolut & säkert mycket effektivare sätt. Som många redan har skrivit så är nog en bestämd attityd bättre än "arga rösten".
SvaraRaderaIntressant inlägg! Tyckte också det var lite jobbigt att säga ifrån skarpt under min VFU period. Min mentor uppmanade mig dock hela tiden att våga säga ifrån och tydligt visa när det var för stökigt. Håller med om att det ibland är nödvändigt att göra det men det får inte bli för mycket. En sak som jag gjorde för att få uppmärksamhet ifall det blev för "pratigt" var att klappa med händerna. Jag tyckte att det fungerade bra och då behövde inte jag heller använda någon arg röst.
SvaraRaderaJag tror också att det är viktigt att man bygger upp en bra relation till eleverna i gruppen och att man samtalar om hur man bör respektera varandra och att när någon ska prata så ska man vara tyst. Jag tror inte heller att den arga rösten är något som fungerar bra. Förslagen som några av er har gett låter bra, klappa händerna eller sjunga kan bara något som fångar elevernas uppmärksamhet och förhoppningsvis blir det lugnt i klassrummet och läraren kan ta ordet utan att behöva låta arg eller skrika. Jag personligen vill inte vara en lärare som uppfattas som arg och som alltid låter sur och irriterad så detta är absolut något man behöver tänka extra på för att undvika att det händer. // Hanna
SvaraRaderaJätte bra diskussions fråga! Under min grundskoletid hade jag två lärare som skrek väldigt mycket som jag var rädd för. Jag var inte van vid det och det gjorde mig orolig i skolan. Jag upplevde dem som tjuriga och vet inte ifall de var det eller som d säger kanske lite extra känsliga. Jag tror att vi lärare måste förklara vårat beteende så att eleverna förstår varför man reagerar som man göra. Att man både kan förklara sitt felande och sitt sätta att utföra makt. som exempelvis, förlåt att jag höjde rösten förut men jag blev så arg och det var jätte fel av mig då jag missuppfattade situationen. Eller jag ska inte behöva höja rösten såhär, nu får ni vara tysta. Detta visar att läraren inte vill vara arg och att läraren reagerat på något som eleverna gjort. Förklarar man inte detta tror jag att eleverna kan göra fria tolkningar och tro att man är en surkärring eller så. det blir också en vana för eleverna att en lärare skriker mycket vilket gör att man till slut inte orkar lyssna längre och tolkar de som en normal skoldag med just den läraren. Det är ilaf det tips jag kan ge från egna erfarenheter :)
SvaraRaderaSpännande tråd! En flicka i min VFU-klass sa att jag nog skulle bli en bra lärare för att jag var så snäll... Jag förstod att hon i första hand syftade på att att jag var snäll för att jag aldrig blev arg. Men det svåra är att vara snäll och samtidigt få elevernas uppmärksamhet! Jag anser att en lärare bör ha auktoritet, tydligt kroppsspråk, bra röstläge m.m. men upplägget på lektionen är dessutom så viktigt. När man fångat elevernas intresse och nyfikenhet lyssnar de och de vill höra och lära sig mer!
SvaraRadera