Här är mina tankar och funderingar efter att ha läst boken Den vänliga maktutövningens regim – om
normalitet och makt i skolan.
Jag upplever i dagens skola att fler elever är omotiverade
och hellre fokuserar på annat, ifrågasätter mer och har lätt för att säga emot
läraren. Detta är något jag tänkte mycket på medan jag läste och det känns som
de blir vanligare och vanligare. Jag undrar vad detta beror på? Beror det på
den tid vi lever i?
Författaren menar att normalitet inte är något givet, utan
något man lär sig. Normalitet bygger på det som är mest vanligt eller mest
typiskt för den tiden vi lever i. Ålder är också något som utgör
föreställningar om normalitet. Därför tänker jag att normaliteten hos vuxna kanske
skiljer sig från normaliteten hos de unga. Då undrar jag om normaliteten i de
ungas värld idag är att man sätter sig emot eller ifrågasätter lärare och
vuxna? Detta är kanske något som dagens vuxna inte vet hur de ska hantera? Eller
används fel elevsocialisation, maktrelation, styrningsteknik eller
läroprocesser i skolan?
Boken tar upp vad skolans styrdokument säger om skolans
relation till det omgivande samhället. Där framstår det att skolan ska vara
något som ligger före samhället där
personer med hög ålder ska fostra dem med låg ålder till framtidens vuxna. Då
undrar jag om det kan vara så att dagens skola faktiskt ligger efter samhället? I boken tas begreppet
socialisation upp som innebär att befinna sig i invecklade och parallella
processer, en obruten livslång process där förståelsen av normer, erfarenheter
och relationer sätts samman. Anna Laerke menar att om man ser barnen som
aktörer, inte enbart som passiva mottagare av innehållet, blir det möjligt att
se på mötet mellan barn och vuxna som en ömsesidig påverkan och positionering
av varandra. I skapandet av den normala eleven i skolan skapas också den
normala läraren. Skulle detta kunna vara ett bra sätt att försöka ligga före samhället och på så sätt förstå
dagens elever på ett bättre sätt?
/Sara Fredriksson
Bartholdsson, Åsa (2008)
Den vänliga maktutövningens regim – om normalitet och makt i skolan.
Tack för ett intressant inlägg! Att eleverna börjar säga mer emot läraren och ifrågasätter mycket som görs i skolan tror jag har att göra med att både elever och föräldrar har mer insyn i skolan och koll på sina rättigheter. Många elever vet precis vad läraren får göra och inte får göra. Ett exempel skulle kunna vara mobiltelefoner. En elev som stör genom att använda sin mobiltelefon under lektionstid vet att läraren inte får ta mobiltelefonen ifrån eleven om eleven inte frivilligt lämnar ifrån sig telefonen när läraren ber om det. Tyvärr tror jag att de har sämre koll på sina skyldigheter
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag upplever precis som du att eleverna ifrågasätter både lärare och de aktiviteter som äger rum i klassrummet. Som Granström skriver i boken uppdrag lärare kan man se att skolan speglar det rådande samhället. Vi behöver alla göra fler val idag än för ett antal år sedan, vi ska välja mobiloperatör, internetleverantör, elleverantör o.s.v. medan det förr fanns ett alternativ som staten tillhandahöll. Detta gör att vi måste jämföra och ifrågasätta för att finna det bästa alternativet. Dessutom är detta förmågor som vi faktiskt strävar efter att våra elever ska öva upp, som att analysera, ifrågasätta m.m. så då får vi kanske vara beredda på att smaka på vår egen medicin ;)
SvaraRadera// Charlotte
Intressant inlägg. Det är nästan lite komiskt när man tänker på att normalitet är något man lär sig. Om man lär sig vara normal, vem bestämmer då vad som är normalt och vad var man innan man lärde sig att vara normal? Jag tycker verkligen att man kan skippa normalitetsbegreppet.
SvaraRaderaJag håller med Sofia i att elelverna har väldigt bra koll på sina rättigheter och vad vi som lärare får och inte får göra. Sen skyldigheterna har dom sämre koll på och där måste det bli en ändring. Jag har upplevt många gånger att det är en maktkamp mellan lärare och elev där läraren tillslut fått ge sig när eleven sagt något i stil med " annars går jag till rektorn". Vad ska man göra åt detta?
Intressant inlägg och kommentarer. Jag tänker att vi, precis som du skriver Sara, behöver ta mer hjälp av eleverna och verkligen se dem som aktörer. De är födda in i vårt högteknologiska samhälle och har förmodligen mycket kunskap inom ämnen som vi vuxna behöver ta del av. Det kanske är så att vi vuxna är "onormala" i elevernas värld. Om vi vågar ta hjälp av eleverna, blir vi då mer normala? Begreppen tycker jag vi ska skippa men vi kanske får en helt annan förståelse för våra barn/elever. Oavsett vad vi tycker om det rådande samhället så måste vi hänga med, vi lever i det vi gör och för att kunna möta barnen på bästa sätt då behöver vi också följa med i utvecklingen. Så ja vi kanske ligger efter i skolan?
SvaraRaderaMin VFU-handledare kände sig osäker på teknik med ipads och så vidare men var helt öppen med det och hade inställningen att eleverna/barnen skulle få lära henne. Då tänker jag vidare för att kunna lära någon annan behöver man själv ha god kunskap om området, kan det vara så att lärandet blir mer givande då? I alla fall tycker jag hon visar på ett sätt att öppna upp för barnen/eleverna att känna sig som en aktör på banan.
Jag tycker också att elever i dagens skola har blivit "otrevligare" och saknar helt respekten för vuxna. Jag tror många gånger det beror på föräldrars delaktighet i deras barns liv. Många gånger märker jag att telefonen på fritids ringer och det är en förälder som vill att man ska skicka ut sitt barn till bussen, eller till parkeringen där föräldern väntar. Det är väldigt svårt att föra en dialog med en förälder som aldrig visar sig. Intressant inlägg och många intressanta kommentarer. / Malin
SvaraRaderaJag håller med att skolan i dag har blivit otrevligare och saknar respekt för oss vuxna. Jag tror också att man som lärare redan för början sätter ner och visar vilka regler som man vill ha i sitt klassrum underlättar en hel del. När de kommer till att eleverna vet sina rättigheter kanske man skulle visa eleverna vilka rättigheter vi också har så de ser att de faktiskt inte får bete och uppföra sig hur som helst.
SvaraRaderaVäldigt intressant inlägg! Jag tror som du säger att skolan i det här fallet ligger efter samhället. Samhället har utvecklats väldigt fort och kraven på skolan har ändrats. Det känns som skolan halkat efter i viss mån. Vi kan inte förvänta oss att dagens elever ska passa in i de normer som vi själva gjorde när vi gick i skolan. Tyvärr verkar det vara så att förväntningarna på hur en "normal" elev beter sig i skolan inte har utvecklats i samma takt som eleverna har.
SvaraRaderaPrecis som Andreas skriver så utvecklas samhället väldigt snabbt och jag upplever inte att skolan hänger med i detta. Dock upplever jag att eleverna inte visar samma respekt för sin lärare som förr, men frågan är om det är bra eller dåligt? Måste allt vara som det var förr, var det bättre då? Jag håller med om att jag upplever att det är en råare ton i skolan och ibland blir jag chockad över vissa elevers beteende och vissa fall är det tyvärr hemmiljön som gör en stor inverkan på elevens beteende.
SvaraRadera